ängesåker: LODJURSJAKT

När jag får en stund över så brukar jag ta en tur med Ebba . Vid barmark eller måttligt med snö till fots. Men på vintern som nu när det är ganska gott om snö med skotern. Det är väl en av fördelarna att bo så här skotern parkerad 2 meter utanför dörrn bara att starta och bestämma färdriktning utöver, innöver, ner mot ån eller uppä lia. Det här med innöver och utöver kan ju vara lite svårförstått och svårförklarat speciellt för stadsbor sörlänningar och speciellt dom från göteborgstrakten. Här i Ängesåker är innöver i riktning uppför älven alltså i Nordvästligt väderstreck. Utöver följaktligen i riktning mot Bjurholm utför älven Sydvästlig rikting solklart.
Alltså en dag i helgen när jag fick en stund över så tog vi skotern (Ebba och Jag). Ibland åker hon ibland springer hon före ibland efter skotern jag sitter för det mesta på skotern. Det intressanta för oss är ju vilka djur som har rört på sig. Haren lyser med sin frånvaro, har sett ett harspår sedan snön föll. Harpest många rovdjur räv och rovfåglar kan vara en tänkbar orsak till hararnas
frånvaro. Men rävspår älgspår och förstås ekorrspår. Har ni förresten sett att det finns två olika sorters ekorrar. Grå= "grankikkor" röd="tallikkor"
Ja nu bar det ju iväg ner mot öreälven där finns det nedlagda åkrar en del igen planterade en del som hålls efter jagandes vide med mera som gör allt det kan för att det ska växa igen.
På grannens åker satte Ebba iväg efter ett räv spår och kom så småningom in i skogskanten .
Där började hon uppföra sig lite konstigt reste ragg och borrade upp svansen i försvarsläge.
Gick omkring och morrade och skällde. Jag blev tvungen att kliva av skotern och gå och titta vad som stod på. När jag kom in en bit i skogen hittade jag ett dött rådjur. Jag kunde ganska snabbt konstatera att den inte dött av naturliga orsaker. Uppsliten hals tyder på ett Lodjursangrepp.
En rådjurbock i sina bästa år kanske var det den som passerade mitt köksfönster i våras, hade väl tänkt mig ett annat öde för det. Och efter att ha gått runt lite hittade jag också Lodjurspår. Ebba kände förstås lukten av Lodjuret därav hennes reaktion. Lodjursjakt blev det därefter inte det var Lodjuret som skött om jakten denna gång. Lodjuret är ju lite besvärligt eftersom det jagar på instinkt, jagar för att det är kul. Och dödar även om det inte är hungrigt. Smakar på bytet lite grann dricker kanske lite blod återvänder inte gärna till ett gammalt byte. Ett Lodjur kan således ställa till det i en Rådjursutfordring döda ett antal Rådjur sedan fortsätta sin resa.
Nä nu kanske man skulle starta skotern och dra iväg utöver.
Vi Hörs
Ganska stora spår.