Ängesåker i Februari

Har man inte så mycket att skriva om så kan man ju göra som dom andra visa lite bilder.
Är i alla fall bättre idag brytan har utgökats med Tradolan så man får väl se hur det går.
Vi hörs

Beaglar som busar Ebba och Zack Wilhelmina på vinterpromenad


Solnedgång i Ängesåker a

Lumbago acuta

Är man inte så glad får man ta till ett
Konstgjort leende.
Ibland blir det mindre roligt. Ett exempel är ju om man får ryggskott. I det fallet är väl människo-kroppen lite felkonstruerad kan man tycka. Kommer ibland som en blixt från klar himmel eller lite smygande. Ingenting är brutet eller förstört ändå är det som någon stuckit in kniven i ryggen.
Man blir ju handikappad till synes utan anledning, svårt att ta på sig kalsonger , strumpor och byxor. Tur att man har en fru som kan assistera hon är ju van att hjälpa skröpliga människor.
För övrigt så har Wilhelmina som började så smått att gå i slutet av November slutat att gå.
Nu springer hon omkring som ett skållat troll klättrar över saker och sparkar omkring grejer på golvet vad månde bliva fotbollsproffs eller. Men själv skulle man väl äta lite bryta bestående av pronaxen och alvedon forte. Förresten så undrar man ju om alla i dagen läge vet vad bryta är.
Man tar en djuptallrik bryter ned hembakat tunnbröd i lämpligt stora bitar fyller på med mjölk sen tar man några matskedar lingonsylt överst. Violá maten är klar. Violá läses inte ut som det står utan " vo á la" franskt ursprung.
Vi hörs.

Hugos fantastiska kamin

Ebba tyckte också det var kallt
Ja nu har vi varit till fjälls några dagar . I fredags bar det iväg till Borkan och fjällstugan.
Men ibland går ju det inte alls som man tänkt sig. Vi hann väl ungefär till Lycksele då jag kom att jag hade glömt börsen, men Gun-Mari hade ju sin så det gick ju bra ändå. Väl framme i Borkan träffade vi grannen Tage som berättade att det var - 28 grader inte så kul.
Då var det bara in i stugan starta elementen och elda i braskaminen. Hugos fantastiska braskamin
som väckte en viss uppmärksamhet på sjuttitalet då vi köpte den. Den är i alla fall guld värd när man snabbt ska få upp värmen i stugan. Det var då jag upptäckte nästa misstag Whiskyn och nån annan alkoholhaltig dyck var hemma i Ängesåker men lagret var inte helt tomt så vi fick klara oss på det.
Morronen efter var det -20 och blåste ordentligt och snöade. Men är man i fjälls kan man ju inte sitta inne och lata sig Så jag tog fram skotern och tog en tur upp mot Lillfjället med Ebba som följeslagare. Nästan uppe så hade spåret snöat och blåst igen hamnade på sidan av spåret där var det risigt under snön och vad händer jag kör fast. Som tur hade jag ett spännband i skoterlådan som kan användas som vinsch och så hade jag för ovanligthets skull en spade med mig. Så efter en hel del bökande kom jag mig därifrån.
Hem till stugan fick med mig Gun-Mari för att prova fiske lyckan. Andra hålet jag borrade hamnade jag på en sten inget slut på eländet Bara att byta till nya skär. Vi fick ett par rödingar men var sedan tvungna att åka hem och värma oss.
Dagen efter fortfarande -20 och blåste ännu mer gick inte att vara på isen.
Dag 3 måndag -25 men vindstilla riktigt gemytligt på isen fick en 6-7 fiskar frun i huset vägrade att gå ut på hela dagen. Sedan fick vi reda på att Ida lyckats rökfylla huset hemma och att det snöat så att vi knappast skulle ta oss ner med bil och släp när vi kom hem. Tar det aldrig slut på eländet.
Dag 4 Tisdag dags för hemfärd.Det är då det händer -4 strålande sol vindstilla. Skulle göra en sista fisketur på Borkan Borrar ett ett hål och där blir jag stående att bra tag Rödingen är på hugget fick ca 40 stycken i samma hål. Senare när vi kommer hem till ängesåker så har det inte snöat så mycket som rapporterna sa 4-motion hjälper ju också förstås. Väl inne i huset luktar det mindre rök än vi befarat.
Så slutsatsen blir slutet gott allting gott.
Vi hörs.

Jonas nya "leksak"

När man har en bil med isdäck. Så vill man ju fara iväg och "leka" lite grann med bilen på isbanan. Och då får man ju vänta tills någon vänlig själ plogat isbanan . Eller då gör man som Jonas köper en lastbil fixar en frontplog och vips så plogar man själv.
Att lastbilen är född 1956 ser väl och förstår alla.
Ser bra ut hörs bra och sköter sina sysslor som den vore ny.
Att det även är roligt att ploga märks att banan blir bredare för varje gång den plogas.
Lyssna och njut av 56:an
Vi Hörs