Året som gått

Januari: Wilhelmina anlände med buller och bång Februari: Fjällstugan väntar på varmare väder
Mars.
Matlagning vid Bleriken
sydöst om Virisen
Lunch vid Sara Doroteas stuga i Giebna väster om Virisen April: Wilhelminas första vinter på Lillfjället
Maj:Tjock Ebba= Gravid hund
Juni: Två av Ebbas 6 valpar
Juli: Abborrfiske i Häggsjön

Bröllopp igen vilken tur man har
Augusti:En och annan fjällöring blev det
September: Älgjakt inte( 08 men 07)


Plocka kantareller hinner man väl också med

Oktober:Rådjursjakt med mera
November: Thailand man längtar tillbaka
December: Nu är det hjul igen sa han som blev överkörd av tåget.
Inte var väl 2008 så tokigt eller?
God fortsättning på det nya året.
Vi Hörs

Göpan

Sist jag skrev skulle jag ju ta en skotertur utöver. Där endast 300 meter hemifrån fann jag till min glädje ganska färska harspår. Eftersom Ebba följde med som vanligt så hittade hon naturligtvis också spåren. Det bar iväg ner mot älven i full karriär. Efter att ha kört en liten bit till fann jag färska Lodjurspår Med största sannolikhet samma lodjur som tagit ett Rådjur häromdagen.
Detta var ju mindre roligt eftersom en Beagle är ett ganska lätt byte för ett Lodjur om de skulle
råka mötas inne i skogen. Efter att ha varit borta en par timmar var det en viss lättnad när Ebba kom tillbaka. Lynx Lynx = europeiskt lodjur eller som det hette förr i tiden Göpan ( som den även nu kallas i västvärmland) passerar här så gott som varje vinter. Och när nu älven har frusit igen har den lättare att röra på sig. Förutom Lojursspåret jag sett så har även en hona med två ungar rört sig i området. Illa för rådjuren.
Naturligtvis så har vi också firat jul i år. Den förflöt ganska fridfullt lite magsjuka som spökade var väl allt som ställde till det lite grann. Någon altan blev det inte men det kommer väl fler jular. Julafton firades i Sröm hos Ida och Mattias sedan blev det Örträsk hos Elsebeth och Evald för att avslutas i Ängesåker med celebert besök av två nollåttor Leo och Lenitha.
Avslutar med lite bilder Vi Hörs

Får man inget annat
så tar man väl en
mandarin.
Vikarierande tomte Jonas Får man öppna nu.












Efter att ha firat jul länge och
väl somna man på morfars arm



Inte det minsta rädd för
en nollåtta.

Nollåttorna

LODJURSJAKT

När jag får en stund över så brukar jag ta en tur med Ebba . Vid barmark eller måttligt med snö till fots. Men på vintern som nu när det är ganska gott om snö med skotern. Det är väl en av fördelarna att bo så här skotern parkerad 2 meter utanför dörrn bara att starta och bestämma färdriktning utöver, innöver, ner mot ån eller uppä lia. Det här med innöver och utöver kan ju vara lite svårförstått och svårförklarat speciellt för stadsbor sörlänningar och speciellt dom från göteborgstrakten. Här i Ängesåker är innöver i riktning uppför älven alltså i Nordvästligt väderstreck. Utöver följaktligen i riktning mot Bjurholm utför älven Sydvästlig rikting solklart.
Alltså en dag i helgen när jag fick en stund över så tog vi skotern (Ebba och Jag). Ibland åker hon ibland springer hon före ibland efter skotern jag sitter för det mesta på skotern. Det intressanta för oss är ju vilka djur som har rört på sig. Haren lyser med sin frånvaro, har sett ett harspår sedan snön föll. Harpest många rovdjur räv och rovfåglar kan vara en tänkbar orsak till hararnas
frånvaro. Men rävspår älgspår och förstås ekorrspår. Har ni förresten sett att det finns två olika sorters ekorrar. Grå= "grankikkor" röd="tallikkor"
Ja nu bar det ju iväg ner mot öreälven där finns det nedlagda åkrar en del igen planterade en del som hålls efter jagandes vide med mera som gör allt det kan för att det ska växa igen.
På grannens åker satte Ebba iväg efter ett räv spår och kom så småningom in i skogskanten .
Där började hon uppföra sig lite konstigt reste ragg och borrade upp svansen i försvarsläge.
Gick omkring och morrade och skällde. Jag blev tvungen att kliva av skotern och gå och titta vad som stod på. När jag kom in en bit i skogen hittade jag ett dött rådjur. Jag kunde ganska snabbt konstatera att den inte dött av naturliga orsaker. Uppsliten hals tyder på ett Lodjursangrepp.
En rådjurbock i sina bästa år kanske var det den som passerade mitt köksfönster i våras, hade väl tänkt mig ett annat öde för det. Och efter att ha gått runt lite hittade jag också Lodjurspår. Ebba kände förstås lukten av Lodjuret därav hennes reaktion. Lodjursjakt blev det därefter inte det var Lodjuret som skött om jakten denna gång. Lodjuret är ju lite besvärligt eftersom det jagar på instinkt, jagar för att det är kul. Och dödar även om det inte är hungrigt. Smakar på bytet lite grann dricker kanske lite blod återvänder inte gärna till ett gammalt byte. Ett Lodjur kan således ställa till det i en Rådjursutfordring döda ett antal Rådjur sedan fortsätta sin resa.
Nä nu kanske man skulle starta skotern och dra iväg utöver.
Vi Hörs
Ganska stora spår.
Lat kisse orkar inte
lyfta tassarna

Uppsliten strupe, inte mycket ätit på.










En del dagar ser det ut så här.



Andra dagar så här.

POSTEN 3

Jag tänkte att eftersom jag började skriva om posten så måste jag väl fortsätta så länge jag har nåt att skriva om. Förra postkalaset blev väl ganska bra med mat dryck och sång. Alla dök upp på måndagmorron så det blev inget svinn heller.
Julkorten har strömmat in som vanligt i år också. Problemet med dom är alla felaktiga och ej förekommande adresser. Postnummer som byttes ut i förhistorisk tid används fortfarande och postlådenummer som var aktuella på 60 och sjuttiotalet. Och tänk bara de som skriver god jul familjen Andersson i XXbyn problemet är ju att det finns 5 familjen Andersson där . Men vi ska väl förstås räkna ut vem Axel och Lena känner där.
En annan sak som ökat är klumpen. Klumpen?? kanske fordrar en närmare förklaring.
Det är ett stort brev som inte går att sortera in bland de vanliga breven. Klumpen kan vara lång tjock grov eller allt samtidigt kostar lite mer att skicka än ett vanligt brev.
Den skall delas ut som ett vanligt brev om den ryms i brevlådan. Gör den inte det kanske vi knackar på eller aviserar den. Det vill säga den får hämtas hos ett postombud.
Detta leder till nästa problem postlådorna. En postlåda skall vara rymlig (för att rymma klump så klart) och lätt åtkomlig med en lantbrevbärarbil. Postlådor finns av en mängd olika modeller den ena värre än den andra men så klart de flesta bra.
Sen kommer nästa problem snön som ställer till det. De flesta är väl ganska bra på att skotta runt sina lådor. Men sedan finns ju de där andra. Att kliva in och ut ur bilen för att komma åt brevådorna gör en brevbärare blöt om fötterna och så småningom sur.
De finns olika modeller på de som skottar dåligt.

Nummer ett tror att förarplatsen finns längst fram på höger framskärm således skottar man så att det tar stopp när höger framhjul är vid postlådan. Ut ur bilen.

Nummer två tror att postbilen går att köra vinkelrätt åt höger således skottar man ett tre meter långt hål mitt för brevlådan (postbilen ser ju inte så lång ut) Ut ur bilen.

Nummer tre tror att man skottar så att man inte behöver få snö på sina egna skor således behöver man bara skotta en 40 cm bred gång fram till brevlådan. Ut ur bilen.

Nummer fyra är välutrustad med fyrhjulsdriven traktor eller snöslunga men anser att allt annat skall skottas först. Ut ur bilen.

Ja så där kan man fortsätta ett tag. Men allra värst är väl dom som skiter i att skotta.
De brukar få nån sorts påminnelse från brevbärarn att det borde skottas även vid denna brevlåda och då brukar det som regel lösa sig.
Men så finns de som inte vill skotta även om de fått tillsägelse först med vänliga ord sedan lite strängare.
Till exempel en man som trots tillsägelser inte skottade och fick meddelandet att så länge han inte skottade vid postlådan fick hämta sina brev på postkontoret själv.
Han beklagade sig för grannen "Att den där j...la brebärarn är sä lat att han int is kliv ut borte bilen" !!!!!!!!!!!!!!
Eller annan familj där damen i huset skrev ett brev till högre postmyndighet och klagade.
"Det kan väl inte vara så svårt att kliva ur bilen för brevbärarn. Jag har ju man och barn att sköta" Ja vad gjorde mannen då? Han jobbade väl.
Ja tack alla ni andra som har en stor rymlig brevlåda och skottar snyggt runt den.
God Jul och Gott Nytt år till alla.
Vi Hörs


Man kanske skulle byta jobb.

Posten 2

Ja eftersom jag nu börjat prata lite om posten så kanske man måste fortsätta. Jag fick ju med väldigt få nackdelar. Men det finns ju naturligtvis fler man kan ju tex ta upp bilen.
En lantbrevbärarbil bör ju för att vara perfekt ha följande kriterium.

1. Tillförlitlig.
2. Anpassad till det jobb den ska utföra.
3. Fyrhjulsdriven så att man tar sig fram i alla väder.
4. Energisnål miljövänlig.
5. Sval på sommaren varm på vintern.
6. Ljudnivån
   

Ja en del av det här klarar ju våra bilar . Renault Kangoo.

1. Tillförlitlig har den blivit, senaste årsmodellerna relativt problemfria. Dom lever ju ett hårt liv mycket start och stop ofta efter dåliga vägar.
2. Bra arbetsplats det är väl förarstolen som kunde varit bättre.
3. Framhjulsdriven ingen diff men tar sig ändå fram otroligt efter förutsättningarna. Men ibland när snöstormen varit framme är den inte mycket värd.
4. Drar förhållandevis lite bensin det är ju som sagt inte de bästa förutsättningarna.
5. Vintern klarar den bra bra värme . Men när det är sommar och solen gassar är det inte kul törs inte ens ta in en termometer i bilen. Konstigt i dagens läge när snart alla nya bilar säljs med AC. Men inte Postens nej det blir för dyrt.
6. Ljudnivån är ska vi egentligen inte prata om. Dånet när man kör efter gruvägar är obeskrivlig går inte ens lyssna på radion.

Men annars är den bra.

Fick förresten hem julgodis från Björna igår. Mycket godsaker den ena sorten bättre än den andra.
För att det ska finnas kvar nånting till jul är den förpassad till matkällaren.
Men det har ju förstås också en risk där kan man stå och smaka på utan att nån der nåt.
De där med sublimeringen förstår ni.
Ja på fredag blir det postfest igen . Bara för oss på posten i Bjurholm men med mat och diverse tillbehör nån som blir avundsjuk??? Här kommer film på nästa generations postbil. Vi Hörs.

Julmat

Altanen från annan vinkel i fall nån skulle ge oss en altan.

Julmat blev det inte och det är man lika glad för. Julmaten är väl god men man kan ju bli ganska less på den innan slutet, dvs innan allt är uppätet.
Men en bättre middag på Vingen i Vännäs är inte fy skam.
Potatisgratäng med griskött av något slag sås och sallad mycket och väldigt god mat.
Kaffe med bakelse till efterätt inte så dumt.
När jag kom hem var Wilhelmina på besök alltid lika glad ja hennes mamma och pappa följde ju så klart med. Men nu kanske man skulle gå och lägga sig.
Vi Hörs

POSTEN

En sån här altan står på önskelistan är det ingen som kan ge oss en sån det är ju snart jul.

Ja att jobba åt posten har ju sina för och nackdelar. Nackdelarna är väl egenligen lönen som man önskar kunde vara lite högre. Men å andra sidan är det väl nästan ingen som är nöjd alla vill ha mer. Har man en bra lön så vill man i alla fall roffa eller mygla till sig något. Jag tänker på politiker och företagsledare under årens lopp. Den som har mycket vill ha mer.
I alla fall i lördags skulle jag köra ut tidningarna VK och Vf samt några DN. Som ni vet snöade det ju ganska bra . Det blev 20 mils bilkörning i mestadels oplogade vägar turen tog 2 timmar längre än vanligt. Dessutom var strömmen borta vilket medförde att varken det fasta eller mobila telefon nätet fungerade. Snön var ganska djup efter vägarna snön sprutade alltsom oftast över huven.
Jag klarade mig med en fastkörning samt att jag blev ståendes mellan två backar. Där fick två fyrhjulingar med plog fixa vägen så att jag kunde sno. Ja spännande skulle man kanske säga att det var. Var i alla fall glad att komma tillbaka efter turen.
Ja så var det ju det hära med fördelarna. Bra arbetstider omväxlande jobb man har aldrig tråkigt bra arbetskamrater. Sedan är posten duktig på att bjuda på lite resor och mat och sånt.
Ikväll ska vi till Vännäs på arbetsplatsträff med lite mat nånstans. Brukar vara ganska trevligt.
Julklappar och uppvaktning på födelsedan förekommer också Men det är väl våra närmaste chef
som är duktig på att fixa till det mesta.
Jag har ju hört att en viss person har varit lite avunsjuk på mina fömåner på posten och nu är det väl ännu värre nu när han har bytt arbetsgivare.
Vi hörs

Snö Snö Snö

vinter i borkan

lite skoter och fiske sugen blir man.

Ja vissa vintrar blir det för lite. Och på slutet har ju dom vintrarna följt på varandra och då är det ju klimat förändringen det beror på. Men i vinter har det ju börjat rktigt bra det snöar och snöar.
Ja så till den milda grad att det håller på att bli för mycket skotta skotta och skotta.
Man skulle ha haft en plogbil då skulle man ju tjäna pengar så att man inte skulle veta vad man skulle göra med dom . För såna problem har man ju inte.
Men det det är ju klart skoterföret måste ju bli bättre än på länge man längtar ju till våren ifjällen.
Nä nu ska jag ut och skotta lite snö .
Vi hörs.

Julklappar

gäst vid fågelbordet som kom med på bild

ska inte den där hemska tomten fara snart.


Undrar varför det blir besvärligare varje år med julklapparna. Kan det ha att göra med att ju större barnen blir ju dyrare blir presenterna. Eller är det så att ju äldre man blir ju sämre blir fantasin. Eller är det så att plånboken krymper för varje år. Ja det är väl kanske en kombination av alltihop. Jag har inte köpt en julklapp i år men imorron är vi lediga bägge två så då blir det kanske lite bättre. Läste förresten om gråspetten som bara är två till fyrahundra par här i Sverige.
Och att dom kommer fram på hösten och äter talg vid fågelbord så det var ju precis det som hände förut i höst. Synd att man inte hann ta ett kort på varken gråspetten eller nötväckan.
vi hörs.

Vinterkräksjuka

Ja igår slog den till med full kraft vinterkräksjukan. Vilket jag anser är vanlig maginfluensa eller som man säg i Bjurholm magafaret. Men man måste väl hitta på ett nytt namn för att göra det intressantare att bli sjuk. En annan sjukdom som blivit populär är sorkpest . En nog så besvärlig sjukdom som jag hade förra hösten. Men man kan ju undra hur många bönder och vedeldare med flera som haft sjukdomen under årets lopp utan att veta om det.
Hur som helst började det igår med Ida som fick "magafare" Eftersom Mattias skulle iväg och jobba på kvällen fick vi i Ängesåker förfrågan om att bli barnvakt några timmar. Ja det gick väl bra en sådan glad liten människa är väl alltid välkommen. Ja sedan vid middagen var Wilhelmina väldigt omatfrisk tittade mest åt sidan och vill inte ens smaka på morfars mat.
Ja som ni förstår var det bara en tidsfråga, sedan var fontänen igång att det kan rymmas så mycket i en så liten mage. Ja sedan var det min tur mådde lite tjyvtjockt undrade om det var lite sympati efter att ha luktat på maginnehållet. Men strax före tolv var det min tur att börja kräkas på kvällen alltså.Sedan på morron sidan var det mormors tur. Ja men nu är vi på bättringsvägen.Ialla fall jag Ida och Wilhelmina mormor har väl passerat det värsta men ligger på soffan och fryser.
Mattias är lite osäkert han hördes må lite dåligt på morronen. Hur som helst är det väl värst för honom. Han är ju så lång. Det tar måste ju ta betydligt längre tid för maginnehållet att komma upp till munnen och ännu längre tid innan det når golvet eller förhoppningsvis toastolen.
Jag hoppas att ni mår bra efter den här historien och inte har konstig känsla i magen.
Vi hörs

Det spökar i källaren

Vinter i ängesåker

Innan vi for på semester fyllde jag upp flisrummet i källaren. Det är nämligen så att vi eldar med ved på hösten och våren På vintern när det är som kallast eldar vi med flis. Så på hösten fyller jag ett rum i källaren med flis som ska räcka under vintern. När man har nyflisat är flisen en ganska lättrinnande produkt men när den har fått sätta tills sig blir den ganska kompakt. Så när man har nyflisat går det inte att öppna dörren in till flisrummet utan att det rinner ut en massa flis.
Därför måste man se till att släcka lyset i rummet innan man flisar för sedan går det inte att släcka det utan bekymmer.
När vi kom hem från semestern lyste det i flisrummet. Jag funderade naturligtvis om jag glömt att släcka. Men när jag pratade med Ida så berättade hon att en kväll lyste det plötsligt där. Förut hade det varit mörkt. Dörren är inte öppnad och utifrån kan man inte ta sig till strömbrytarn.
Slutsatsen är väl att det spökar i källaren.
En annan sak man kan fundera över dricker spöken öl?
När jag for hemifrån hade jag några öl i källaren. Vid hemkomsten var dom borta är det nån som sett ett tjoande spöke. En annan förklaring är väl att de har sublimerat. Det fick jag lära mig på brandskolan i Stockholm Sublimera= övergå direkt från vätskefas till gasform. Det vill säga försvinna direkt upp i tomma luften.
Vi Hörs

Domherrarna

Glad Jonas och Ebba

Blivande fågel mat

Domherrarna har lyst med sin frånvaro vid fågelbordet sedan vi flyttade hit till ängesåker.
Någon enstaka har väl dykt upp nån gång men sällsynt.
Har varit lite avundsjuk på Ida i Ström som har fullt med Domherrar.
Men i fjol dök en konstig fågel upp blev tvungen att leta vad det var för besökare vi fått.
En Nötväcka enligt fågelbok sällsynt norr om daläven. Men det tror jag inte så mycket på eftersom
fler personer som jag känner har sett denna fågel också. Men det är ju klart att talgoxen är betydligt mer vanlig. Jag brukar ta hem fett från älg när vi styckar och sätta upp.
I höst kom det två gråspett och åt lite fett. Ingen vanlig fågel vid fågelbordet heller, väldigt skygga.
Övriga gäster är en ekorre och en vanlig hackspett. Men i sommar blev jag än mer förvånad.
När jag satt vid köksbordet sent en kväll och råkade titta ut vid fågelbordet.
Vad tror ni jag såg ett rådjur, en 6 taggare som passerade fågel bordet.
Ja just det ja det var ju domherrarna jag skulle berätta om .
När vi kom hem från Thailand var det tomt i fågelborden.
Efter att ha fyllt på frö tog det ett par dagar innan fåglarna hittade tillbaka.
Och döm om vår förvåning fullt med domherrar stora tjocka och feta .
Det verkar inte gå nån nöd på dom, är det nån annan i byn som har godare solrosfrö än vi ????
Vi hörs

hä stör på för en lathunn

Man skulle kunna tälta på bättre ställe.

Jag tog ju en" promenad"ner till ån igår och iförrgår tillsammans med Ebba. Meningen var ju förstås att vi skulle hitta ett intressant färskt spår. Men icke sa nicke ett halvgammalt mårdspår var det närmaste vi kom. Igår var vi dessutom backe lia och tittade på skog som behöver gallras.
Snön har ju fallit jämligt varje dag . Så det är ju inte direkt lättpromenerat det vill säga "hä stör på för en lathund" och då menar ja ju förstås inte Ebba som springer omkring i skogen som ett skållat troll.
Nu är dessutom den där hemska sexhjulingen väckt till liv igen och återbördad till garaget.
För ett tag sedan hade jag ett inlägg om fruntimmer och jag måste nog backa lite grann.
Vid läsning av illustrerad vetenskap fick jag reda på en sak. Det är vetenskapligt bevisat att fruntimmer har tunnare skinn än vi som inte är handikappade och får därmed lättare blåmärken.
Så det är väl kanske en liten del av förklaringen.
Imorron är det slut på det roliga då bär det till att jobba igen upp på morron och iväg till posten.
Vi hörs

Äntligen hemma

Skrållan våran bondkatt snäll och ordenligt.
Vårt yngsta barnbarn Wilhelmina alltid lika glad

Ebba vår beagle snart 4 år villar i husses säng Lathund

Äntligen hemma brukar man ju säga men vi hade nog gärna stannat lite längre i värmen.
Väl hemkommen så var det ju bäst att börja elda. 14 grader inomhus är ju inte precis vad vi varit van vid I våran bungalov var luftkonditioneringen ställd på 25 grader och då kändes det lite kyligt när man kom utifrån. Men det har ändå gått otroligt bra att vänja sig vid kylan inte frusit något alls. När vi skulle gå och lägga oss hade vi kommit upp i 20 grader så det var väl en bra sovtemperatur. Angående tidsomställningen så har det varit lite blandad kompott.
Gun-mari var slut på måndagskväll och sov mest hela kvällen.
Lovisa hon vaknade på tisdagsmorron kl 04.00 hej mamma hej pappa kunde inte sova mer...........
Efter att ha tittat lite på film begärde hon frukost . Jag är hungrig. Skitkul tyckte hennes mamma.
För mig tog krafterna slut på tisdagskväll kunde inte hålla mig vaken.
Efter att ha tagit en sväng ner till ån på tisdagmorron med Ebba. (Inte ett spår av nåt vilt de har tydligen tagit paus efter snöandet) Ja då blev det lite snöskottning fylla på lite ved i källaren.
Sen blev det att undersöka vad som hänt med sexhjulingen som inte ville starta.
Luktade lite skumt i tanken mer diesel än bensin.
Efter tel samtal med Ida fick jag reda på att hon fyllt på från en röd jeepdunk för dom innehåller väl alltid bensin? Ja eftersom man har fyra traktorer och två bilar som går på diesel så kan en sådan innehålla annat. Ja som ni kanske förstår så är det alltså diesel i tanken.
Så i morron kanske det blir att tömma tanken eller som Lovisa brukar säga vi får se.
Vi Hörs

Bilder från Thailand

Jag har fått en ny baddräkt snygg va
krabban

kväll vid khao lak
stranden vid khao lak
Nisse 2 månader gammal
sandkrabba

elefantridning

bananblomma
kalkstensberg
tjusig värre

pannkaksbakning

natti natti